Från kemikalieindustri till miljörum

EKA-fabriken

1895 bildades Elektrokemiska Aktiebolaget av Rudolf Lilljeqvist på området där EKA Miljörum ligger idag. Efter en byggperiod startades turbinerna 1897 och verksamheten med att framställa klor var igång.

1895

Fram till 1895 är Bengtsfors ett litet samhälle med omkring 70 personer. 1895 får Bengtsfors en järnvägsförbindelse med Uddevalla vilket ger en etablering av fyra större industrier, en är kloralkalifabriken Elektrokemiska Aktiebolaget, EKA. De andra industrierna är Sulfitfabriken, Sannesågen och Kulesågen.

När spanska sjukan härjade i början av nittonhundratalet var det en allmän åsikt att arbetarna på EKA-fabriken klarade sig bättre än andra för att de inandades de stärkande kvicksilverångorna.

(Ur Jan Leanders intervju med Herman Molndal.)

1920

EKA var en av de större industrierna i Dalsland med 90 anställda. EKA var också välkänt runtom i världen för att tillverka olika sorters finkemikalier till apotek och laboratorier.

1925

För att minska fraktkostnaderna för inkommande råvaror och utskeppad tillverkning lades verksamheten i Bengtsfors ned och flyttades kloralkalitillverkningen till Bohus strax norr om Göteborg. Bolaget i Bengtsfors byter namn till Bengtsfors Kraft- och Industri AB.

1926

Under åren 1926-1930 bedrivs bland annat bageri, livsmedelsverksamhet, syfabriken Baxter, lådsnickeri och leksaksfabrik i lokalerna på EKA-området.

1955

Kemtvätt etableras inom området 1955 som är verksam fram till 1976. Kemtvätten har bland annat bidragit till föroreningen PCE, perkloretylen, inom området.

1977

Fram till och med 1977 bedrevs sågverk med träimpregnering inom EKA-området.

1990

Under mitten av 1990-talet genomförs de första undersökningarna på EKA-området av Länsstyrelsen i Västra Götaland.

2001

Bengtsfors kommun initierar EKA-projektet.

2002

Mellan åren 2002 och 2003 bedrivs utredningar, huvudstudie och förprojekteringar. Referensundersökningar med provtagningar av luft, mark och yt- och grundvatten utförs.

2005

Den 4 juli 2005 ger Miljödomstolen Bengtsfors kommun tillstånd till efterbehandlingsåtgärder vid EKA-området i Bengtsfors.

2006

Våren 2006 inleds de första entreprenadarbetena.

2007

Saneringsarbeten med urgrävning av förorenad jord på området inleds.

2008

Saneringen avslutas under 2008 och området återställs till parkmark med ett minnesmärke över EKA i form av ett miljörum.

2010

EKA Miljörum invigs. Därefter görs kontinuerliga uppföljningar och efterkontroller.

Föroreningarnas uppkomst

Processen i EKA-fabriken kallas kloralkaliprocessen och råvaran som användes var natriumklorid, det vill säga vanligt koksalt. Med hjälp av elektricitet sönderdelas saltet till klorgas och lut. Klorgas används bland annat för att bleka papper och pappersmassa. En av de två elektriska polerna utgjordes av kvicksilver och den andra av grafit, även andra metaller som bly har använts.

Från EKA-fabriken spreds kvicksilver och andra ämnen med damm, rök och ånga men den stora boven i dramat var de elektrokemiska cellerna. Under framställningsprocessen måste dessa rengöras från slam som sedan skyfflades upp i skottkärror och tömdes vid strandkanten. Cirka 30 ton elektrodslam innehållande kvicksilver och dioxiner dumpades under de cirka 25 åren EKA var i drift.

Rudolf Lilljeqvist

I slutet av 1800-talet var ingenjör Rudolf Lilljeqvist ute i Europa och jobbade med byggprojekt där han fick upp ögonen för en ny metod för att framställa klor och andra ämnen med hjälp av elektricitet.

Att elen i Sverige med sin vattenkraft var tio gånger billigare än många andra länder i Europa ansåg han givetvis vara mycket gynnsamt för en elektrokemisk industri.

Så fort Lilljeqvist var tillbaka i Sverige annonserade han efter ett vattenfall och fick napp i Bengtsfors vid forsen mellan sjön Lelång och Bengtsbrohöljen. Detta var förstås inte gratis varpå han fick med sig Alfred Nobel som finansiär, därefter var det inte svårt för Lilljeqvist att hitta fler finansiärer.

Skriv ut
Senast uppdaterad: 1 mars 2021
Sidan publicerad av: Anna Sandström